Började min dag med att läsa om den västerländska existensfilosofin, närmare bestämt om Nietzsches tänkande. Fastnade för några rader som jag tar med mig och delar med mig av:
Den som inte kan slå sig ner på ögonblickets tröskel, glömma hela det förgångna, den som inte likt en segergudinna förmår stå på en punkt utan svindel och fruktan, hon kommer aldrig att få veta vad lycka är, och än värre, hon kommer aldrig att göra något som gör andra lyckliga. (Nietzsche 2005, Samlade skrifter, Bd II, Otidsenliga betraktelser I-V. B Östlings bokförlag Symposion.)
Tycker orden var tänkvärda och poetiskt vackra. Bär med mig dem inför mina kommande studier i den Tibetansk Buddhistiska filosofin. Tänker att det finns kopplingar till den, till yogafilosofi. Att stanna upp, vara i stunden så som den förflyter, inte bära med sig gamla tankar och erfarenheter utan släppa dem till det förgångna. Undvika att vara i det kommandes tanke, svårt är det men skönt att pausa planerna och grubblandet om vad som kommer sen, vad som ska göras härnäst.
På skärtorsdag flyger jag till Nepal för att tillbringa två veckor med att fördjupa mig i Tibetansk Buddhistiska filosofin och meditation. Dessa studier förenar mitt yrkesjag och mitt yogajag. Under den tiden är jag helt ofline så det blir inget bloggande på tre veckor. Så här får ni alla, yogisar som löpare, ett ca 30 minuter långt yogapass jag brukar göra efter att jag varit ute och sprungit. Fokus är att sträcka ut och stärka muskulaturen efter den mer explosiva träningen som löpning är, att landa i andningen och ta hand om kroppen. Filmens kvalitet är som den är och ni får även en glimt av Mr Lennox the abycat som ofta stryker runt människan när hon yogar. Några instruktioner: Andningen sker in och ut genom näsan i långa, djupa och mjuka andetag. Varje ställning – asana- håller du under ca tolv andetag, räkna på utandningen, det hjälper dig att vara på ögonblickets tröskel. Avsluta med att bara ligga och slappna av, släpp kontrollen på andningen och låt dig bara sjunka ner mot mattan.